Livet går alltid upp och ner och det är väl så det funkar antar jag. Iallfall för mig och just nu har jag en sväng på livet. Det går inte som jag vill att det ska göra. Jag mår dåligt i bådde kropp och själ. Jag har många tankar och funderingar över saker och ting men mest sånna funderingar som jag egentligen håller för mig själv och som jag gillar att tänka över. För jag känner att jag oftast får bäst svar från mig själv hur nu det går till.. Jag är en person som gillar och vara hemma, stänga in mig på mitt rum och bara ligga hela dagen under täcket och kolla på film och tänka. Och ärligt talat så suger det! Jag har en rutin som jag börjar bli sjukt trött på men det är så mitt liv går just nu. Jag ska inte klaga egentligen för jag har ett bra liv underbara vänner familj och allt det där. Men det är ju fortfarande samma tråkiga Örebro och samma fula människor som bor här. Jag är trött på draman som jag går igenom varje dag. Jag vill åka bort men varför känns det så omöjligt när det egentligen är så jävla möjligt och göra vad fan jag vill? Jag menar jag är snart ledig i en vecka jag är 19 år och har en underbar mamma som inte säger nej till det första. Jag har bara lust och packa mina saker och dra iväg. Men det är inte alltid lätt för jag måste fortfarande följa mina näras rutiner. Den/dem jag vill iväg med för jag vill ju inte precis åka bort själv. Dock fast det skulle vara det skönaste jag skulle kunna göra så skulle jag ändå inte klara av det. För jag behöver närhet speciellt mest av en person här i världen. Och det är den punkten som gör allt så svårt.